499

...så många inlägg har jag skrivit här i bloggen. Ikväll lyssnar jag på en fantastisk låt som i mitt fall Viktoria Tolstoy sjunger men jag har tyvärr inte hittat den versionen på youtube. Det är When all is said and done.
Den är så fantastiskt bra och jag påminns om att jag saknar en vän som en gång för flera år sedan skickade just den här låten till mig. Vissa vänner är det väl meningen att man inte ska fortsätta träffa men vissa saknar man och önskar att det till viss del blev som förr.
I morgon ska jag träffa en annan vän som jag inte sett på nästan två år. Det ska bli kul men saknaden efter den som gav mig låten finns ändå kvar.

Här är texten:
Heres to us one more toast and then well pay the bill
Deep inside both of us can feel the autumn chill
Birds of passage, you and me
We fly instinctively
When the summers over and the dark clouds hide the sun
Neither you nor Im to blame when all is said and done

In our lives we have walked some strange and lonely treks
Slightly worn but dignified and not too old for sex
Were still striving for the sky
No taste for humble pie
Thanks for all your generous love and thanks for all the fun
Neither you nor Im to blame when all is said and done

Its so strange when youre down and lying on the floor
How you rise, shake your head, get up and ask for more
Clear-headed and open-eyed
With nothing left untried
Standing calmly at the crossroads,no desire to run
Theres no hurry any more when all is said and done

Standing calmly at the crossroads,no desire to run
Theres no hurry any more when all is said and done

Om ni känner igen den är det inte så konstigt eftersom det är en gammal ABBA-låt och den är med i MammaMia-filmen.